Det första kanothuset

Tillgången till ett klubbhus eller lokal är en av grundstenarna för en idrottsförenings goda överlevnad! Det insåg de första Ägirarna för 70 år sedan när de drev sin kamp för ett eget klubbhus. Deras inledande mödor i svunnen tid har genom decenniernas olika skeden lett fram till dagens Ägirnäste vid Villa Fristaden i Sunnersta.

På 1920-talet bedrevs kanotsporten av två föreningar, Uppsala Kanotförening och IK Sirius. KS Ägir bildades 1929 ur Sirius kanotsektion, som därvid upplöstes.

Utbrytningen

En av anledningarna till att kanotisterna i Sirius ville bilda en egen förening var bl.a. kanothusfrågan. Ur protokollet från Sirius kanotsektionens styrelsemöte den 26/2 1929 kan följande läsas ".. bevisades genom allas yttran att meningarna för samtliga var att Sirius ej skött sina kanotister, utan de fått klara sig själva utan stöd från klubben. Det smickrande anbud kanotisterna fingo när kanothuset byggdes från Sirius styrelse att de skulle hjälpa till och betala 200 kr på skulden till Kallenberg har nu efter 3 år inte betalats ett öre från klubbens sida". Huset ifråga byggdes troligen 1926-27 och låg i stadsdelen Tullgarn, i Uppsalas södra delar. Huset revs i början på 70-talet, men den exakta platsen var alldeles intill det nordöstra hörnet på Ägirs andra kanothus, som vid den här tiden ännu inte var påtänkt. Det andra kanothuset finns kvar i dag, och dess historia kanske sammanfattas i framtiden.

Det första kanothuset kunde väl egentligen kallas garage. Med enkla brädväggar och endast plats för kanoter. Efter Ägirs bildande, som skedde tisdagen 19/3 1929, hävdade Sirius i ett brev att kanothuset var deras. Den första Ägirstyrelsen behandlade brevet på sitt första sammanträde den 15/4. Ur protokolllet läses att styrelsen "bestredo på det bestämdaste", och begärde av Riksförbundet (nuv. Riksidrottsförbundet) en skiljedom. I juni 1929 fick man så svar att Riksförbundet hade tillkänt Sirius kanothuset.

Förhandlingarna

Ägirs styrelse beslöt då att förhandla med Sirius om ett övertagande, och om det inte gick, "underhandla med Kallenberg" (Hj. Kallenbergs Såg & Trähyfleri, materialleverantör till kanothuset) och överlåtelse av skulderna. En kommitté utsågs att sköta förhandlingarna, valda blev Elon Falk, Bror Färnström och Einar Gustavsson.

Ett extra medlemsmöte avhölls den 6/9 1929 där det rapporterades från förhandlingarna: Sirius sista bud att Ägir skulle övertaga skulderna hade godkänts av våra förhandlare, men dessutom krävdes att Ägir skulle betala 300 kr till Sirius, vilket ej hade godkänts av vår kommitté. Mötets mening var att det skulle bli billigare att istället bygga ett nytt och låta Sirius behålla sitt kanothus. Mötet enades att kommittéen ånyo skulle framlägga budet att bara övertaga huset inklusive skulderna att, såsom sekreteraren Rudolf Edén sirligt präntat, "framlägga i konferens med Sirius, och skulle ej detta godtagas avbryta förhandlingarna".

Nu gick det ganska fort. Kanske insåg motparten att det fanns verklig kraft bakom kanotisternas krav. Vid styrelsemötet den 19/9, alltså knappt två veckor efter det extra medlemsmötet, läses följande ur protokolltexten: "I tvisten mellan Sirius och Ägir lyckades våra repr. ... komma till ett för oss synnerligen gynnsamt resultat i det att kanothuset av oss skulle få övertagas med alla skulder samt erläggande av 1929 års kanothyror (130:-) till Sirius." Protokollet är i god ordning justerat av ordföranden Eric Eriksson, där han i ett tillägg närmare preciserat uppgörelsen. Betalning av kanothyrorna till Sirius skedde i två omgångar, den sista kvitterades den 1/7 1930.

Äntligen klart och tillbyggnad

Ägirs första kanothus var nu en realitet, men det saknades bl. a. ett klubbrum. På styrelsens sammanträde i april 1930 bestämdes att sätta igång med med en tillbyggnad omgående. Redan i januari samma år inköptes ett brädskjul å 4 x 8 meter för 75 kr, samt en del begagnat trävirke för 30 kr att avhämtas vid nya gasklockan i Kungsängen. Gasklockan är riven, men låg ungefär där Länsstyrelsen och lokala skattemyndigheten finns idag. 

Avsikten med dessa inköp var också att bygga ett "... mindre kanothus i Flottsund för de medlemmar som äro bosatta i Sunnersta, som förutfått lov att ha sina kanoter ute under sommaren". Det framgår ur ett protokoll daterat 24/1 1930 och signerat av R. Edén. Så blev det dock inte, istället hyrde sällskapet en lada fr o m våren 1930 av Sunnerstabolaget för detta ändamål.

Skulderna var rätt stora p.g.a. tillbyggnaden, enligt böckerna omkring 300 kr. Att kassan var skral framgår av årsberättelsen för sällskapets andra år. För att finansiera tillbuggnaden var man tvungen att "förlita sig till det egna arbetet", som det formulerades däri.

Medlemsantalet kunde vid 1929 års utgång skrivas till 32 stycken, och kanothuset var fullbelagt med 34 kajaker.

Livet i kanothuset

På hösten 1930 var tillbyggnaden av kanothuset i det närmaste färdig, och man bestämde att "... en enklare invigningsfest skulle anordnas, när de kompliterande göromålen blivit färdiga". Efter något år upprättades särskilda stadgar för kanothuset. Årshyran för en kanotplats var 10 kr. För en medlem med två kanoter fick man rabatt, 15 kr. Dock fick inte två personer i en medlems namn nyttja två platser. Den magra kassan kanske förklarar att man också stadgade att kanot står som säkerhet för hyran.

I klubbrummet samlades man ofta och ibland efter träningarna. På fredagarna dracks gemensamt kaffe. Till kaffebröd hände ibland att ett bageri beläget vid Kungsängen 58 fick ovetande släppa till någon färsk längd, Ägiraren avslöjar inte den uppgiftslämnaren. I en grop i golvet förvarades backar med läsk och kallades helt enkelt källaren. Den sköttes av en särskilt utsedd medlem som inhandlade och förde kassabok över källaren. En kolkamin installerades så småningom. I skydd av mörkret hämtades stenkol från Bayerska Bryggeriet som hade kolupplag i hamnen. Runt bordet i klubbrummet satt de första Ägirarna i skärmmössor med sin dricka eller kaffe och berättade i kaminvärmen, har en nu avliden Ägirpionjär förtäljt. När någon ljög fick vederbörande vrida skärmen bakåt var regeln. Till slut satt nästan alla skärmar bakåt.

Verksamheten ökade, så i mitten på 30-talet byggdes Ägirs andra kanothus. Men det är en helt annan historia.

Clas Gejke

ur Ägiraren september 1999 (Jubileumsnummer 70 år)